KARSHOLM är beläget vid Oppmannasjöns västra strand drygt en mil nordöst om Kristianstad. De sirade tegelgavlarna och tornens lanterniner, festliga spiror och vindflöjlar syns på långt avstånd. Slottet påbörjades av Claus Podebusk vid slutet av 1500-talet och färdigställdes av Henrik Gyldenstierne på 1620-talet. Det ombyggdes 1862 av R.H. Stjernsvärd till sitt nuvarande utseende i Christian IV-renässans efter ritningar av den danske arkitekten C.F. Zwingmann. Redan under medeltiden fanns här en sätesgård, som ägdes av den framstående släkten Galen. Denna ätt var en gren av Hvide-ätten, Danmarks mest betydande släkt under äldre medeltid, och dog ut i början av 1500-talet. Enligt ett arvskifte från 1336 efter fru Ingeborg, änka efter Peder Nielsen Galen, erhöll Niels Aagesen Galen två öar, Husön och Björnön, och ett stort antal gårdar, bl.a. fem gårdar i Karstads by. Den äldsta sätesgården skall ha legat på Husön, där det enligt prostbeskrivningarna från 1624 funnits vallar och gravar efter en gammal borg och rester av en bro.

Namnet Karsholm uppträder första gången 1366 och skrives då Karstathaholm efter bynamnet Karstad med tillägget -holm, som betyder höjd och under medeltiden betecknade en sätesgård eller borg. Det dröjer dock innan detta namn slår igenom, och ännu år 1400 skriver sig Peder Nielsen Galen till Husön. I en handling rörande egendomen från år 1482 nämnes både Husön och Casholm. Detta skulle kunna tyda på att det vid denna tid fanns två sätesgårdar. I kung Hans' låsebrev från 1502 kallas egendomen emellertid Karstads huvudgård. Den Niels Aagesen som ärvde Karstadsgårdarna 1336 är säkert densamme som 1366 säges besitta Karsholm, och namnet antyder att han här byggt en sätesgård. Peder Nielsen är förmodligen hans son. 1397 bytte denne till sig ytterligare en gård från abboten i Bäckaskog och fick samma år Karsholm i arv. Han blev troligen den siste av släkten Galen på gården.

Efter honom nämnes som ägare hans kusin Stig Pedersen Krognos, som även var herre till Krapperup och Bollerup. Han efterträddes 1412 av sin son Oluf Stigsen Krognos, kallad "den rige", vilken följdes av sin son, riddaren och riksrådet Stig Olufsen Krognos. Enligt traditionen skall dennes änka Barbara Torkildsdatter Brahe i slutet av 1400-talet ha flyttat gården från Husön till Karsholm. I det ovan nämnda låsebrevet från 1502 säges också att huvudgården "nu nybyggd är". Det var dock hennes son riksrådet Oluf Stigsen Krognos d.y. som ägde gården. Han var en betydande man och nämnes ofta i samband med viktiga politiska händelser. Under hans tid utökades Karsholm betydligt genom flera gårdsköp. Det var han som höll det storslagna bröllop för dottern Magdalene, om vilket berättas under Bollerup.

Efter Oluf Stigsens död 1505 satt hans änka i andra giftet, Anne Mouridsdatter Gyldenstierne, kvar på gården och gifte om sig med riksrådet Predbjörn Podebusk, som tillhörde en gren av den gamla furstliga släkten Putbus från Rügen. Han hade i ett tidigare äktenskap sonen Claus. Denne gifte sig med Anne Gyldenstiernes dotter Anne Olufsdatter Krognos. Vid denna tid inträffade Sören Norbys skånska uppror för att återinsätta Christian II på tronen. 1525 brände och plundrade Norbys underbefälhavare Otte Stigsen Karsholm liksom många andra herresäten i Skåne, eftersom adeln stödde Frederik I. Anne Gyldenstierne överlevde både sin andre man och sin svärson och dog 1545. Då tillträdde dottern och änkan Anne Krognos, som satt kvar på gården till sin död 1573. I sitt äktenskap hade hon tre söner, av vilka en stupade i Ditmarsken och en blev ihjälslagen i Odense. Den tredje sonen, Mourids Podebusk, fick därför ensam överta gården. Han följdes 1593 av sin son Claus, kallad "den rige" på grund av sitt stora jordinnehav - han skall ha ägt inte mindre än 1.800 bondgårdar. Det var säkerligen han som rev ned den gamla sätesgården och började uppföra en ny. Han dog 1616. Hans söner Henrik och Mourids slösade bort faderns rikedomar och fick lämna sina skånska gods.

Karsholm övertogs på 1620-talet av landsdomaren i Skåne Henrik Gyldenstierne till Svaneholm, som var gift med deras syster Lisbet Podebusk. Han slutförde 1627 det slottsbygge som svärfadern hade påbörjat. Under hans tid utökades godset också med nya gårdar. Sonen Erik Hardenberg Gyllenstierna övertog Karsholm 1655 och följdes 1665 av sin son Prebend Gyllenstierna, som dog 1677. Med hans efterträdare Axel Gyllenstierna, som dog ogift 1705, utslocknade den adliga ätten Gyllenstierna af Svaneholm på svärdsidan. Egendomen tillföll då genom testamente Axel Julius Coyet. 1723 förvärvades den av Sofia Gyllenstierna, sonsondotter till slottets byggherre och gift med Jens Sehested.

Karsholm omkr. 1680 (Buhrman-Fischer)

Hur Karsholm såg ut i början av 1680-talet framgår av en teckning, som Gerhard Buhrman gjorde. På denna ser man en helt kringbyggd gård, vars plan i mycket påminner om Bäckaskog efter Henrik Ramels ombyggnad i början av 1600-talet. I norr ligger tre sammanbyggda tvåvåningshus, som omsluter själva borggården. Slottets gavelrösten har barocksvängda konturer. Intill flyglarna ansluter ladugårdens långa längor och vid deras ändar ligger logen hörn i hörn. En låg mur skiljer mangården från fägården. I huvudbyggnadens nordvästra hörn och vid logens sydöstra hörn reser sig två höga, åttkantiga torn, vilkas diagonala placering var vanlig i renässansens borgarkitektur. Slottsholmens sydvästra del förbindes med fastlandet genom ett smalt näs och över detta leder vägen fram till hörnet mellan stall och loge, varför inkörseln till gården måste ha skett genom stallet.

I sitt 1767 tryckta arbete över Kristianstads län skriver Johan Lorens Gillberg att på mangården "befinnes 2:ne st. torn", men nämner inte något torn vid ladugården. Något sådant syns inte heller på Anders Sigfrid Rålambs akvarell av gården från omkring 1790, medan huvudbyggnaden har två torn. Det nordöstra tornet synes därför ha byggts efter det att Buhrman besökte Karsholm.

Ulrik Thersner tecknade 1816 av gården för sitt verk "Skånska Utsigter". Han noterade att huvudbyggnadens fasader var prydda med stora vitmålade stjärnor. Dessa sjuuddiga stjärnor, det Gyllenstiernska vapnet, fanns kvar ännu i mitten av 1800-talet och syns på Fr. Richardts litografi i Ljunggrens "Skånska Herregårdar". På ett annat av släkten Gyllenstiernas slott, Krapperup, kan man än idag se denna ovanliga fasaddekoration, som tillkom under Henrik Gyldenstiernes tid. Det skall också vara han som lät pryda Karsholm med dessa stjärnor.

Karsholm blev kvar i Gyllenstiernornas ägo till 1730, då Niels Sehested fick det i arv efter sin mor Sofia Gyllenstierna. Under hans tid tillkom en påkostad trädgårdsanläggning vid slottet. Sonen Anders Sehested tillträdde 1745 egendomen. Han var liksom fadern överstelöjtnant i dansk tjänst och vistades mest på sina danska gods. Herr Anders säges ha varit den siste danske adelsmannen med arvegods i Skåne.

För att ändra på detta förhållande skall Gustav III ha uppmanat dåvarande landshövdingen greve Fredrik Ulrik von Rosen att köpa Karsholm. Denne förvärvade 1781 också gården, som då var i dåligt skick sedan en eldsvåda 1770 härjat ladugården och troligen även drabbat slottsbyggnaden. Von Rosen satte gården nödtorftigt i stånd.

1792 sålde han Karsholm till sin svärson excellensen greve Erik Ruuth. Under hans tid eldhärjades ladugården åter 1811 och flyttades sedan från borgholmen till sin plats på fastlandet sydväst om denna.

År 1816 sålde greve Ruuth egendomen till sin svärson greve Carl Claes Piper. Denne ägde även Christinehof, Högestad, Baldringe, Krageholm och Torup och visade litet intresse för Karsholm, som han lät förfalla.

Gården var därför i ett bedrövligt skick när Pipers sterbhus 1855 sålde den till ryttmästare Rudolf Hodder Stjernswärd på Vittskövle. Han företog 1862 en omfattande yttre restaurering av slottet, varvid de långa flyglarna skars av och nya fasader och tornhuvar tillkom. Karsholm fick då sin nuvarande utformning i Christian IV:s renässans. Det Piperska dödsboet hade avstyckat och sålt ifrån en del av det stora godset och under Stjernswärds tid minskades ägorna ytterligare.

År 1869 sålde Stjernswärds arvingar Karsholm till den norske verksägaren Michael Treschow och godset har därefter stannat kvar i denna släkts ägo. Han byggde den nya kyrkan i Österslöv, vartill Karsholms ägare hade patronatsrätt från 1648 till 1922, då den avskaffades. Michael Treschow uppförde också de nuvarande ekonomibyggnaderna och påbörjade en inre restaurering och försköning av slottet, som fortsatte under de följande ägarna med hjälp av arkitekt Leon Nilsson. Genom sänkningen av Oppmannasjön på 1870- och 1880-talen ökade slottsholmens yta betydligt och på denna anlades en park, som fick sitt nuvarande utseende omkring 1920 genom den danske trädgårdsarkitekten Andersen. Godsets areal uppgår till ca 1.500 hektar. Nuvarande ägare är Peder Treschow.

Slottets omgivningar är tillgängliga för allmänheten.

Dödsorsak: Magcancer

Fjälkinge kyrkogård, kv. D, nr. 256 (kista, nr 2 i graven) Graven upplåten till 31/12 2098 (upplåtelse nr 1)